Race-rapport från Sundborn Triathlon

På bilden ser ni mig i mitten, det är jag som simmar omkring där och kikar efter ett lämpligt ställe att bryta på.



Utanför Falun ligger idyllen Sundborn där jag alltså skulle göra Triathlon-premiär. Det var Sundborns GOIF som firar 80 år och arrade Sundbornsfestivalen där triathlontävlingen var en del av festligheterna.

Med fint väder, mycket kändisar och lite tävlingsnerver väntade vi vid starten på simningen som skulle ske i ån som flyter genom byn. Att det var kallt i vattnet kunde man ana då ALLA (nästan) hade våtdräkt! Försökte ändå tänka positivt, "det är värst i början, man vänjer sig" osv.

Så - i vattnet och starten gick. OLIDLIGT KALLT! Täten försvann i ett himlans tempo medans jag mest funderade på vart jag skulle bryta. Kikade åt höger på nån jobbig stenmur, kikade åt vänster på en massa åskådare som garanterat under glada tillrop hade puttat ner mig i vattnet igen om jag försökt mig på att bryta loppet där. Inget val alltså, det vara bara att fortsätta.

När jag kom upp ur vattnet var jag stel som en pinne och helt bortdomnad i armar och ben, lyckades ändå på något sätt få på mig grejorna och kom iväg ut på cyklingen. Första kilometrarna var en riktig plåga, kunde inte trampa ordentligt alls och det gick riktigt långsamt. Men sen kom blodet ut i benen och jag kunde köra på lite och ta några placeringar. Mycket publik längs banan och faktiskt många som ropade och hejade på lilla mig! Sånt värmer naturligtvis.

Bytte om till den avslutande löpningen och stack iväg. Hade innan bestämt mig för att ta det lugnt och bara jogga igenom detta moment då jag har svårt med det här med löpning. Blev omsprungen av ganska många men det var ändå fint på alla sätt att springa i otroligt vackra Sundborn, kändes som att tävla på Skansen! Ja fast på riktigt då.

Ett mycket bra arrangemang av Dalregementets IF och en fin dag avslutades med tårta och häng i solen. Och ja, jag är där nästa år igen!